Vårens workshop; träd fram – med mod i Stockholm

Posted ago by brandingspirit.se

 

Vårens workshop är här;

träd fram® – med mod

 Under våren anordnar jag en workshop baserat på materialet i The Daring Way™, vilket sker i Stockholm den 17-19/4.

I tre dagar får du ta del av ett program vars syfte är att hjälpa dig våga mer.

Kanske är du egen företagare och vill bli bättre på att nå ut med ditt budskap, eller så är du en kvinna/man med önskan om att förbättra dina relationer. Det kan även handla om att du är ledare/chef som vill lära dig mer om hur du bygger upp förtroende till de du har omkring dig. Oavsett område kommer du gå ifrån denna helg med ökad kunskap om mod och sårbarhet.

Jag som erbjuder workshopen heter Anneli Fromell, är certifierad Daring Way™ Facilitator och har arbetat med metoden sedan 2012. Förutom det ovanstående är jag även diplomerad coach med fler andra utbildningar bakom mig men främst av allt har jag en gedigen erfarenhet av nära arbete med människor via mina 15 år inom socialt arbete.

träd fram – med mod är en workshop för dig som:

  • upplever att den inre kritikern styr dig

  • upptäckt att det inte är ditt eget liv du lever eller att ”mallen” för hur det ska se ut inte passar dig

  • är trött på att jaga godkännande från andra

  • vill hitta mer glädje i livet genom en förbättrad kontakt med både dig själv och andra

  • är redo att lära dig om vad som gör det möjligt att våga mer

Under en helg med träd fram – med mod kommer du via insikter snabbt upptäcka hur du ska göra för att applicera innehållet i din egen vardag. Du väljer själv område att arbeta med och genom en kombination av inlärning, utforskande och ömsesidigt delande får du tillgång till ett nytt och kraftfullt sätt att leva livet fullt ut samt närma dig det helhjärtat.

Workshopen hjälper dig att:

  • Fördjupa dina relationer

  • Släppa taget om det som håller dig tillbaka

  • Öka förmågan till glädje, tillfredsställelse, kreativitet och inre lugn

  • Visa empati och medkänsla som stärker banden i dina relationer

  • Upphöra med idén om att allt (du) behöver vara perfekt

  • Utveckla mod och visa sårbarhet

  • Omfamna och förstå kraften i din egen historia

  • Tillhöra istället för att passa in

Vill du läsa mer om innehållet kan du göra det genom att besöka vår sida och ladda ner foldern. De förmåner som nämns i foldern gäller endast för denna 3-dagars workshop.

NÄR?   17 – 19/4-2015

VAR? CoachHuset, Luntmakargatan 52 i Stockholm

NÄR? Fredag 17:e, 17-20. Lördag 18:e, 9.30-18. Söndag 19:e, 9.30-16.

PRIS? 3500:- (inkl moms). I priset ingår för-, och eftermiddagsfika

Önskar du mer info kontakta Anneli direkt på anneli@brandingspirit.se eller tfn: 070-6825515. Anmäler dig gör du senast måndag 13/4.  Max 8 deltagare.

Välkommen!

 

Vill du veta mer? Informationskväll om The Daring Way™

Posted ago by brandingspirit.se

Nyfiken på…

Du har kanske sett Brené Browns omtalade TED-föredrag The Power of Vulnerability , det som visats 15 miljoner gånger. Eller så har du kanske tittat på Listening to Shame, föredraget som avslutade TED-konferensen 2012 där Brené tog oss med in i skammens träskmarker.

Kanske har du precis som jag slagits av kraften i Brenés budskap och forskning, läst hennes böcker, sett fler videos med henne men upplever att du fortfarande är intresserad av att veta mer. Då har du chansen nu.

I mars anordnar jag två informationstillfällen med möjlighet att få reda på mer för dig som är nyfiken. Jag visar ”The Hustle for Worthiness” ett föredrag med Brené som inte visats tidigare, berättar om mötet med Dr Brown och hennes fantastiska team i Texas, informerar om The Daring Way™ – metoden som bygger på hennes forskning och workshopen som på svenska fått namnet träd fram® – med mod. 

Vid informationstillfället bjuds du på lättare fika och har möjlighet att ställa frågor och få dem besvarade. Du som deltar under ett av de nedanstående tillfällena erhåller även 10% rabatt om du anmäler dig till workshopen den 17-19/4 vid det givna tillfället. Båda träffarna är kostnadsfria och du förbinder dig inte till något genom att delta.

Nyfiken på…

12/3, kl 18.00 – 20.00. Anmälan via länken: https://eventbrite.com/event/15487889695/

22/3, kl 15.00 – 17.00. Anmälan via länken: https://eventbrite.com/event/15488603831/

 

Varmt välkommen,

Anneli

”De misslyckade produkternas museum”. Eller, vad som än händer så definiera det dig inte.

Posted ago by brandingspirit.se

Alldeles utanför staden Ann Arbor i Michigan finns en byggnad fylld med krossade drömmar. Byggnaden i sig ser ut som en stor matbutik, men till skillnad från en riktig matbutik innehåller hyllorna produkter du inte kan se någon annanstans. De är misslyckanden, produkter som dragits tillbaka från marknaden eftersom ingen ville köpa dem. Inuti byggnaden som fått smeknamnet ”de misslyckade produkternas museum” finns ett företag vid namn GfK Custom Research vars samling uppstått genom att upphovsmannen, den idag pensionerade PR mannen Robert MacMath ville samla produkter som kom ut på marknaden i ett referensbibliotek (Burkman, 2012). 

Man kan lugnt beskriva byggnaden som skuggsidan av det uppjagade framgångstempo vi finner i modern marknadsföring där positivt tänkande och framgångsberättelser avlöser varandra. Misslyckande är inget ämne ambitiösa människor ägnar för mycket tid åt, i bästa fall är det deprimerande, i värsta fall kan det till och med kännas smittsamt – och vem vill riskera att smitta ner sitt nya projekt? 

Det är bara att se sig omkring, de flesta budskap kring till exempelvis personlig utveckling, mål, motivation och förändring med mera handlar just om hur vi ska göra för att undvika att misslyckas. Bli lyckligare, nå fler mål och tänka positivt om oss själva och det vi gör. Och visst finns det anledning till att göra allt det där. Men är det inte så att vi missar något väsentligt om det är det enda fokuset? 

Ämnet är felvinklat för allt som oftast hör vi om misslyckande av personer som lyckats och som gärna berättar om vikten att misslyckas som en del av framgångsstoryn. Men hör vi någonsin om de som misslyckats men inte rest sig från det? Kan det vara så att det är skillnad på misslyckande och misslyckande, att ett av alternativen anses som finare eftersom slutet är lyckligt och för framgång med sig. Medan det andra alternativet tillhör den sortens misslyckande det inte gärna talas om, och kanske är det för att de som misslyckats kapitalt sällan visas upp i det offentliga rummet.

Vilket är synd eftersom det finns ärlighet och öppenhet i det rena misslyckandet samt att konfrontationen med det blir en stå-med-fötterna-på-jorden upplevelse som saknas i den högre sfären av framgång. Ett riktigt misslyckande – som jag ser det – raserar murarna och visar upp en sida som sällan ges utrymme när det framställs av immuna besegrare, den mänskliga. Det vill säga sårbarheten som framkallar empati och medkänsla.

För att klargöra det är det bara att ställa en enkel fråga, vem knyter du an till mest? Den som övervunnit alla hinder eller den som aldrig kom över dem? 

Problemet med misslyckande är att vi ofta identifierar oss med det via våra mål, misslyckandet blir på det viset en del av oss själva. En stor anledning till varför ämnet är svårt att närma sig. Det vill säga om du inte arbetar med det dagligen. Under de femton år jag arbetat med människor, sett dem misslyckas och hört dem tala om det har jag aldrig varit med om någon som rest sig sig ur det direkt med kommentaren att det endast påverkat nämnvärt  - såvida det inte skett i förnekelse förstås. För känns det gör det vilket är något vi alla känner till. 

Att våga misslyckas och ha förmåga att analysera vad som skedde är avgörande för framgång. Men en möjlighet som innebär större djup är att det finns glädje att hämta om vi tar emot misslyckandet som ett misslyckande och inte enbart ser det som en väg till framgång – att omfamna känns alltid bättre än att föra en konstant kamp.

Personligen tycker jag misslyckande skalar bort det oväsentliga. Det hjälper mig att sluta låtsas vara något jag inte är och gör att jag ägnar mig åt det som är viktigt. Som jag skrev tidigare, det finns något ärligt i ett misslyckande. Det befriar.

Det jag lärt av misslyckande är att sluta vara rädd. Det har också lärt mig något av det finaste jag vet och det är att det inte definierar mig. För vad som än händer, hur långt ner jag än trillar kan det inte ta ifrån mig mitt egenvärde. Och det är den största gåvan av alla.

 

Med glädje

Anneli

 

 

Dags för intensiv-workshop

Posted ago by brandingspirit.se

 

träd fram - med mod 

 workshopen som bygger på The Daring Way™, Dr Brené Browns forskning

 

Under tre dagar får du ta del av ett program vars syfte är att hjälpa dig våga mer.

Kanske är du egen företagare och vill bli bättre på att nå ut med ditt budskap, eller så är du en kvinna/man med önskan om att förbättra dina relationer. Det kan även handla om att du är en ledare/chef som vill lära dig mer om hur du bygger upp förtroende till de du har omkring dig. Oavsett område kommer du gå ifrån denna helg med ökad kunskap om mod och sårbarhet.

Jag som erbjuder workshopen heter Anneli Fromell, är certifierad Daring Way™ Facilitator och har arbetat med metoden sedan 2012. Förutom det ovanstående är jag även diplomerad coach med fler andra utbildningar bakom mig men främst av allt har jag en gedigen erfarenhet av nära arbete med människor via mina 15 år inom socialt arbete.

träd fram – med mod är en workshop för dig som:

  • … upplever att den inre kritikern styr dig
  • … upptäckt att det inte är ditt eget liv du lever eller att ”mallen” för hur det ska se ut inte passar dig
  • … är trött på att jaga godkännande från andra
  • … vill hitta mer glädje i livet genom en förbättrad kontakt med både dig själv och andra
  • … är redo att lära dig om vad som gör det möjligt att våga mer

Under en helg med träd fram – med mod kommer du via insikter snabbt upptäcka hur du ska göra för att applicera innehållet i din egen vardag. Du väljer själv område att arbeta med och genom en kombination av inlärning, utforskande och ömsesidigt delande får du tillgång till ett nytt och kraftfullt sätt att leva livet fullt ut samt närma dig det helhjärtat.

Workshopen hjälper dig att:

  • Fördjupa dina relationer
  • Släppa taget om det som håller dig tillbaka
  • Öka förmågan till glädje, tillfredsställelse, kreativitet och inre lugn
  • Visa empati och medkänsla som stärker banden i dina relationer
  • Upphöra med idén om att allt (du) behöver vara perfekt
  • Utveckla mod och visa sårbarhet
  • Omfamna och förstå kraften i din egen historia
  • Tillhöra istället för att passa in

Vill du läsa mer om innehållet kan du göra det här genom att ladda ner foldern till din datorObs! De förmåner som erbjuds gäller endast för deltagare som anmäler sig till denna 3-dagars workshop. 

När? Fredag 6/3 (16-20). Lördag 7/3 (10-18). Söndag 8/3 (10-16).

Plats: CoachHuset, Luntmakargatan 52 (Mötesrum)

Pris: 3500:- (Inkl moms) I priset ingår för-, och eftermiddagsfika 

 

FAQ om workshopen finner du här. Önskar du mer info kontakta Anneli direkt. Anmäler dig gör du senast 12/2-2015 på anneli@brandingspirit.se eller via tfn: 070-6825515. Max 10 deltagare.

Välkommen!

 

Det är klart allt känns mer nu när det är på riktigt

Posted ago by brandingspirit.se

”Varför är alla så aggressiva?” frågade han med uppgiven stämma. Han tittade på mig ett kort ögonblick som för att få svar och jag hann tänka att jag mycket väl skulle kunna ge honom det men att det skulle kräva tid, vilket inte var något som fanns just då. Jag hade hört honom uttrycka intelligenta frågor och åsikter tidigare och med anledning av det visste jag vad han menade, vad den här unga mannen var ute efter var att få veta varför människor inte behandlar varandra mjukare.

Och frågan är bra, det är en jag själv ställt mig rätt frekvent de sista två åren. Speciellt bra är den med tanke på den miljö jag lever i, en vanlig lägenhet i Stockholm och inte en Favela i Brasilien eller ett av New Yorks mest kriminella kvarter. Den unge mannen har dock inte samma förmånliga situation som mig, hans miljö liknar mer det senare. Men det som gör oss lika, det som gör att vi ställer oss samma fråga är att vi båda två – oavhängt varandra – fått världsbilden omkullkastad. Jag på grund av en utbildning som förändrat perspektivet totalt och han genom att ha förändrat hela sitt liv. 

Man blir känsligare. Ser på omgivningen med nyktra ögon. Men främst blir man mer aktsam om sig själv. 

Egentligen tror jag inte frågan handlar om aggressivitet, jag tror mer det handlar om människor som är trötta, ledsna och känner sig ensamma. Jag tror också att ju fler känslor vi trycker ner desto plågsammare blir livet att leva. Skärpa till sig. Ta en kopp kaffe till. Härda ut. Bita ihop. Jobba hårdare. Träna mer. Stänga av känslorna. Bli effektivare. Och så vidare. Allt förutom det som skulle lätta bördan direkt, ge uttryck för det.

Det är klart människor blir hårda. Lägg sedan till orimliga ideal om hur livet ska se ut, vad du ska åstadkomma och vem du bör vara så har du direkt en saftig cocktail av explodera eller implodera. Vem orkar?

Jo, den unge mannen. För han har förändrat hela sitt liv. Han berättar att han just pratat med sin flickvän i tre timmar. Och han låter mig veta hur mycket han tycker om deras samtal. Efter att ha gjort det gör han en paus. Under pausen passerar människor – de aggressiva, hårda – några stannar till och lyssnar medan andra går förbi. Den unge mannen fortsätter; ”Jag vill gifta mig med henne, jag vill åka hem och gifta mig nu”. Han är trött på spelet, det syns tydligt i hela hans utstrålning men främst i ögonen. Han längtar efter det mjuka och mänskliga. Riktiga känslor som han säger. Det verkliga.

Och jag förstår mer än väl vad han menar.

För efter att masken åkt av går det inte att gå tillbaka igen. Det är helt enkelt omöjligt att umgås med människor som bär den utan att själv behöva sätta på sig eländet på nytt. Tävlingen, jämförelserna, cynismen och attityderna, finns inte en chans att de går att möta utan skydd. Nej tack. Jag håller med den unge mannen. Livet blir måhända mer sårbart utan pansarutrustning men det blir på riktigt. Känslor känns mer. Det onda gör ondare men glädjen över att inte behöva stuva undan saker längst ner i garderoben och tyngas ned av dem gör livet rikare. Och gladare. Och intensivare. Och mer energifyllt. 

Trött, ensam och ledsen försvinner aldrig men det upphör orsaka onödigt slitage. Den unge mannen har lärt sig det. Men han förundras fortfarande över varför de andra väljer att leva kvar i det nu när hans eget liv blivit tio ton lättare. Och på riktigt. Och mjukare. 

 

Med glädje

Anneli 

Personerna som aldrig skulle definiera oss på grund av det vi gör

Posted ago by brandingspirit.se

Några av de viktigaste personer vi har i våra liv är de som aldrig skulle komma på tanken att definiera oss på grund av det vi gör eller blir uppmärksammade för. De accepterar oss för dem vi är med fel och brister, utan tanke på bakgrund och ser vad vi gått igenom och hur det format oss. Det är de som:

Får oss att känna oss bra när vi känner oss som sämst. 

Som tar emot när vi faller.

Som hjälper oss upp och tillbaka på fötter.

Som ser i oss det vi inte själva kan se.

Som tror på oss när vi slutat tro på oss själva. 

Som vågar ge utrymme för all den potential som ryms inom var och en av oss.

Som ger villkorslös kärlek. 

När solen försvunnit bakom molnen, ridån gått ner för sista gången och det känns som att ljuset aldrig ska återvända, kommer dessa personer fortfarande stå vid vår sida. De hörs inte genom sorlet och befinner sig aldrig i strålkastarljuset för de väntar på oss bakom scenen. Det är de som inte syns men som alltid finns där och gör det omöjliga möjlig.

Ta dem aldrig för givna då de visar sig i ditt liv. 

 

Med Glädje

Anneli

Mer sårbarhet – mer empati

Posted ago by brandingspirit.se

Tror inte jag överdriver när jag skriver att vi lever i en värld med överhängande brist på empati. Och inte är det speciellt konstigt heller för i en kultur där rädsla för sårbarhet är så stor som den är i vår finns inget utrymme för annat. Alltså, ingen sårbarhet ingen empati.

Hur kommer det sig? Jo vi får inte tillgång till empati utan att vara sårbara.

För att förstå det behöver vi ett exempel och vad vore då inte bättre än att hämta det från åldern mellan 13 – 16, en tid kantad av känslor. Vet inte hur din tid på högstadiet såg ut men min var då allt annat än lustfylld. Osäkerheten, rädslan för att inte passa in, ångest över utseende, den ständiga tävlingen i popularitet eller kampen för att inte bli klassad som tönt, intryckt i ett skåp eller hånad av de coola tjejerna.

Låt säga att du har en dotter i den åldern hemma och att hon kommer hem med tårar i ögonen och berättar hur ensam hon känner sig och hur de övriga flickorna avvisar hennes sällskap. Om du då vill vara den som ger ett empatiskt svar – vilket du givetvis vill – måste du kliva in i hennes känslor. Det är vad empati är, att sätta sig in i en persons situation/värld vilket inte är möjligt utan känslomässig närvaro. Så du sätter dig in i hennes situation. Men i samma stund du gör det kommer du  även i kontakt med de egna känslorna från den tiden, vilket är meningen eftersom du annars inte kan förstå henne.

Empati i det här exemplet innebär att bli den osäkra tonåringen på nytt. Att låta känslorna du lämnat för länge sedan komma upp till ytan och visa vägen till svaret: ”Ah, det där gör ont. Vet precis hur det känns. Kände likadant när jag var i din ålder och gjorde det även för bara ett par veckor sedan. Kom så pratar vi om det”.

Och det är vad som gör empati sårbart, vi kommer i kontakt med de egna upplevelserna.

Nu är det inget som säger att vi måste ha upplevt en situation för att vara empatiska, för det är inte nödvändigt. Det som däremot är det är kontakt med känslor. Du kan absolut prata med kvinnan som berättar att hon inte kan få barn eftersom du vet vad sorg är och du kan definitivt ge ett svar till mannen som just blivit  sparkad från sitt arbete eftersom du vet vad avvisning och besvikelse innebär.

Empati är inte enkelt men det är livsnödvändigt. Många av de kvinnor, män och ungdomar jag träffar är utsvultna på empatiskt bemötande. Så utsvultna att de bryter ihop när empatin träffar dem eftersom de glömt hur det är att mötas med förståelse. De är vana med tips och råd men inte alls beredda på hur kärlek – vilket jag anser empati vara – känns när den riktas mot dem.

Och det är därför empati är så viktigt. Det är därför vi behöver bli bättre på att praktisera det. För i samma stund som du uttrycker orden till din dotter som går i högstadiet och upplever att hon inte passar in bryts den isolerade känslan som gör att hon känner sig ensam, liten och (ofta) värdelös. Ditt svar är näringen som behövs. Det är energin som uppstår i igenkänning. ”Jag med…”, orden som flyttar oss från kyla till värme. ”Jag med…”, orden som bygger upp oss.

Empati svetsar samman människor. Det är grunden till förtroende och byggstenen i relationer.

Empati, kliv in i känslan.

Med glädje

Anneli

Jag lät hjärtat gå i bitar i San Antonio – och jag gillade det

Posted ago by brandingspirit.se

Det gick bra ända till morgonen då det var dags att ge sig iväg till utbildningen. Knäppt! Jag som hade väntat så länge på den här dagen, flera månader faktiskt. Och här stod jag nu, på tröskeln till konferenslokalen med en kropp som skrek åt mig: ”Vänd om Anneli, vänd om. Du kommer inte klara det här. Vad i hela friden har du gett dig in på? Är du komplett galen?”.

Jag säger inte sådana ord till mig själv längre. Det låter kanske konstigt, men det är till och med svårt att komma ihåg med vilken hårdhet jag tidigare behandlat mig. För vänlig har jag inte varit, inte ens i närheten. Däremot har jag sagt till andra att vara det, snälla mot sig själva alltså. Och också sett till att låta riktigt klok och förnuftig när jag sagt det. Men att leva efter det själv, inte en chans. Den perfekta skölden. Jag jobbar med människor som har problem, hur ska jag kunna visa sånt då?

Men visst händer det att jag åker dit. Visst finns det tillfällen då jag kommer på mig med oxpiskan vinande ovanför huvudet, men skillnaden idag är att den sällan får svinga någon längre stund.

Jag hade alltså satt mig på ett plan till Texas för att möta Brené Brown och hennes fantastiska team och lära mig Shame-Resilience, grunden till det som idag är The Daring Way™. Och jag hade gjort det med ett löfte till mig själv om att inte hålla tillbaka, om att delta helhjärtat, om att vara den jag är och berätta min story utan att stryka med tip-ex över det som gjort att jag känt mig dum.

När man öppnar sig och pratar om sånt som känns jobbigt går man sönder lite grann. Vilket jag också gjorde. Hela helgen badade jag i sårbarhet, dels av att befinna mig i ett land där jag inte kunde uttrycka mig på svenska  – utlämnande i sig bara det – och dels för att jag befann mig i en lokal med människor som arbetar professionellt med människor, en direkt utmaning för en av mina största skam-triggers. Som en parentes kan nämnas att jag ovanpå allt detta även löpte linan ut och berättade om vad otillräcklighet gjort med mig. Phu…!

San Antonio var definitivt inte platsen att vara duktig på. Det var platsen och att våga, något jag såg till att göra ordentligt. Jag lät hjärtat gå i bitar och jag lät människor se det jag trott mig vara ensam om. Och genom att jag gjorde det fick jag uppleva hur fel jag haft och hur människors vänlighet, omtanke och värme kan smälta ett trasigt och lite taggigt hjärta.

Och nu står jag där själv, lika skakig i benen som för två år sedan. Arenan ligger framför mig och jag ser hur mönstret upprepar sig, rösten som säger vänd om och spring. Jag hör den fortfarande men skillnaden är att idag är det inte en fiende utan en vän.

Under de två år som gått sedan Texas har kunskap jag fått med mig hjälpt till att göra skammen till en del av mig. En del som inte är farlig och som jag känner mig bekväm med. Så jag säger: ”Det är okej Anneli. Du har all rätt att vara rädd. Men vet du, om det går åt skogen kan du gå hem och gråta. Du kan säga flera gånger att du aldrig kommer hålla i en workshop mer och att det faktiskt är så värdelöst att hålla på med som du trodde. Och sen, när du gjort det där kan du ringa din fina vän och berätta hur dum du känner dig och hur fel det blev. Och när du gjort det vet du att du redan är redo att börja jobba igen”.

Jag har lärt mig ofantligt mycket. Jag blivit vänligare mot mig själv. Jag är inte rädd att avvisas längre – något som lamslog mig tidigare – och jag vet att även om mitt hjärta slås i bitar och rinner ut över hela golvet så kommer jag fixa det. Ja det kommer göra ont men inte långt ifrån så ont som det gör att hålla allt inombords.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om mina upplevelser men det bästa tipset för dig som är nyfiken på Brenés arbete är inte att läsa om dem utan göra dig en egen uppfattning genom att komma till en workshop och uppleva det själv. Det krävs mod för det. Jag vet. Jag har varit där. Men behållningen och känslan efteråt är värt det många gånger om.

Så välkommen att testa ”träd fram – med mod” tillsammans med mig. Det kan bli fel och om det blir det har vi verkligen lyckats. För det här är ingen vanlig workshop, det är workshopen där ”fel” inte kan bli annat än rätt.

 

Med Glädje

Anneli

Synlig – en konversation om mod, själv-kärlek och autenticitet

Posted ago by brandingspirit.se

Cecilia Sahlström

Yrke: Ledarskapskonsult

Ålder: 54

 

 

 

Beskriv dig själv med max 100 ord Den första tanken som kommer är att jag är en människa med allt vad det innebär. Vara människa är en sådan stor grej. Brukar säga att jag är en människomänniska och med det menar jag att jag är människovänligt inställd. Har egenskaper som ibland är bra och ibland jobbiga. Är väl ingen lagom typ utan mer en motsatsernas människa.

Om du kunde återge intervjun med ett enda ord vilket skulle det då vara? Fantastiskt

Vad var det som gjorde att du bestämde dig för att ställa upp på intervjun? Om jag vågar visa mig kan jag få andra att göra det med

De flesta har nog en definition på mod, vilken är din? Att göra sådant jag egentligen inte vågar, sådant jag är rädd för. Det är inte mod om jag inte är rädd. 

Vad kan få dig att bli osäker? När jag inte har någon makt utan ignoreras eller – i andras ögon – inte har något att säga till om. Det är när någon tar makten genom att minimera mig. Jag känner mig även osäker när människor är anspänt självhävdande eller elaka.

När är du som mest autentisk? Nästan alltid.

Vad är motsatsen till autentisk för dig? Mäniskor som förställer sig.

Händer det att du jämför dig med andra? I så fall, när skedde det senast? Ja det gör jag och ofta i utseendefrågor, till exempel ”Jag är för tjock” fast jag inte är för tjock. Eller ”Åh, ser hon ut så”, underförstått att jag också vill se ut som den kvinnan.

Vad är det bästa med att våga? Allt är väl bäst med det. Nya upplevelser och att inte ”banga”. Att våga innebär att gå emot sin rädsla.

Vem blir du när du inte vågar? Då händer något med självrespekten, jag blir en skuggbild av mig själv.

Beskriv din syn på själv-kärlek För mig är själv-kärlek långt ifrån egoism. Det är egoismens motsats. Själv-kärlek är förutsättningen för att vara generös och älska andra. Det är också att ha respekt för samt omhulda det lilla barnet inombords. Att älska och respektera sig själv med alla de brister vi har.  

Nämn något du överkommit hos dig själv som du är riktigt stolt över Att jag högaktar mig själv trots mina brister. Det kunde jag inte göra tidigare.

Har att visa vem du är varit något som hållit dig tillbaka eller hjälpt dig framåt någon gång i livet? Jag är ibland ”för mycket” tycker en del människor och vid ett tillfälle var det orsak till en tråkig händelse där kollegor betedde sig illa mot mig. Jag blev kallad ”ludret från Stockholm” och bestämde mig för att det var något jag inte tänkte ta. Så jag bad om förflyttning och fick arbete på en annan del av polismyndigheten. Sista arbetsdagen med gamla arbetskamraterna hade vi morgonmöte för stora delar av det polisområde jag jobbade på och jag tog då tillfället i akt att hålla en ca tio minuter lång monolog om vad jag ansåg om en arbetsplats där man tillät ett sådant beteende mot varandra. Under monologen tittade de högre cheferna ned i golvet, några kolleger satt och skrapade med fötterna i golvet och några hade tårar i ögonen. När jag var klar avslutade jag med orden ”Ni borde skämmas”. När jag reste mig för att gå började folk applådera och under hela dagen kom människor sedan till mig för att antingen visa sitt stöd, berätta om sina egna upplevelser och någon för att urskulda sig. Efter det bestämde jag mig för att fortsättningsvis aldrig låta någon trampa på mig och att jag alltid skulle stå upp för mig och andra.

Hur gör du för att tysta ner den inre kritikern? Resonerar. Jag pratar högt med mig själv och det gör kritikern med. Det blir en diskussion med den kritiska rösten: ”Varför gör du så?” och jag själv svarar ”Vad hade du gjort då?” och så vidare.

Skulle ditt liv förändras om kritik, dömande eller avvisning inte existerade? Om, då skulle jag bara kasta mig ut. Vilken frihetskänsla.

____________________________________________________

Det bästa med mig är Att jag har lätt för att glädjas

Jag tycker om Livet, oavsett djup eller om det är förtvivlat

Jag önskar jag kunde Ändra på världsordningen, få människor att älska mer än att hata

Jag känner mig som gladast Tillsammans med mina barn, bonusbarn och min man. Och så när jag sjunger och cyklar racer-cykel

Om jag kunde gå tillbaka i historien och ändra något skulle jag Göra på annat sätt med bonusbarnen

Livet vore sämre om Jag inte hade min familj

Det rådet skulle jag vilja ge mig själv som tonåring Du kan allt du vill. Livet ligger framför dina fötter, ha förtröstan

När jag känner mig säker syns det på hela mig

Jag vill bli bättre på Att tänka efter före

Jag slipper gärna Att grymhet fanns

Det önskar jag att jag vetat om för tio år sedan Att ingenting är förutsägbart

______________________________________________________

Tusen tack Cecilia för att du delade med dig av Dina tankar!

 

Här får du kontakt med Cecilia Sahlström

Följ Cecilia på Facebook och LinkedIn

 

Synlig – en konversation om mod, själv-kärlek och autenticitet

Posted ago by brandingspirit.se

Ingela Berger

Yrke: Föreläsare, coach, skådespelare och låtskrivare

Ålder: 56

 

 

 

 

                                                                                                                                                                                                    

Beskriv dig själv med max 100 ord En kreativ inspiratör och mångsysslare med mycket glädje, men också allvar. Jag vill få människor att må bra och våga vara sig själva. Har gått igenom flera personliga kriser – har förlorat en son, och har en son med Asperger. Två skilsmässor finns också med i bagaget. Mitt liv har varit en berg- och dalbana, men detta har också hjälpt mig att våga se andra människors kamp och sorg. När man förlorar ett barn blir det ett stort hål i magen. Man tappar allt försvar och det blir omöjligt att förställa sig. Det blev min skola i att vara autentisk.

Om du kunde återge intervjun med ett enda ord vilket skulle det då vara? Tankeväckande

Vad var det som gjorde att du bestämde dig för att ställa upp på intervjun? I hopp om att andra ska finna mod via mig och det jag gått igenom samt att det går att nå glädje trots motgångar.

De flesta har nog en definition på mod, vilken är din? Att vara trogen sig själv och sina inre värderingar. Men också att våga gå mot strömmen samt säga sin mening. 

Vad kan få dig att bli osäker? Tycker det är okej att vara osäker, vi dör inte av det. Osäkerhet är inte längre något farligt för mig.

När är du som mest autentisk? Tillsammans med andra som är autentiska.

Vad är motsatsen till autentisk för dig? Att spela över och anstränga sig för mycket.

Händer det att du jämför dig med andra? I så fall, när skedde det senast? Ja det gör jag. Men då bara för att lära av andra.

Vad är det bästa med att våga? Att växa som människa och påverka skeenden. Tycker det ligger stor egenmakt i det. Men så  finns det ännu en vinst, och det är att om jag visar att jag vågar så vågar också andra. 

Vem blir du när du inte vågar? Liten och maktlös. Därmed inte sagt att det inte är okej att känna sig liten ibland, för det tycker jag det är.

Beskriv din syn på själv-kärlek Att kunna förlåta mig själv, lyssna på kroppens signaler samt stå upp för den jag är.

Nämn något du överkommit hos dig själv som du är riktigt stolt över Har varit perfektionist men idag behöver jag inte vara bäst längre, det är skönt.

Har att visa vem du är varit något som hållit dig tillbaka eller hjälpt dig framåt någon gång i livet? När jag var barn fick jag inte vara den jag var. När jag var mig själv skrattade de vuxna förtjust och jag fick överseende klappar på huvudet. Det gjorde mig ledsen. Men mestadels har det öppnat dörrar.

Hur gör du för att tysta ner den inre kritikern? Jag talar fakta med den. Vet att den inte säger mig sanningen och när jag går emot rösten tystnar den.

Skulle ditt liv förändras om kritik, dömande eller avvisning inte existerade? Ja, då skulle världen vara en fantastisk plats med helt andra möjligheter. Det skulle också innebära mer av kärlek i livet.

____________________________________________________

Det bästa med mig är Att jag har ett stort hjärta

Jag tycker om Att ligga på rygg i gräset och titta upp på små vita sommarmoln

Det vet inte mina vänner om mig Att jag skriver på ett bokmanus om mitt liv

Jag önskar jag kunde Tala ryska

Jag känner mig som gladast När jag står på scen, sjunger och förläser. Och så när jag spelar in låter i min hemmastudio

Om jag kunde gå tillbaka i historien och ändra något skulle jag Avstå från att gå in i förhållandet med min första man 

Livet vore sämre om Jag inte hade mina tre söner

Det rådet skulle jag vilja ge mig själv som tonåring Sök till musikhögskolan du har vad som krävs

När jag känner mig säker syns det I mitt leende

Jag vill bli bättre på Självdisciplin

Jag slipper gärna Ytligt småprat och skitprat om andra människor

Det önskar jag att jag vetat om för tio år sedan Att upptäckt inte är något man blir utan något man åstadkommer på egen hand

______________________________________________________

Tusen tack Ingela för att du delade med dig av Dina tankar!

 

Här får du kontakt med Ingela Berger

Följ Ingela på Youtube och Facebook