Mer sårbarhet – mer empati

Tror inte jag överdriver när jag skriver att vi lever i en värld med överhängande brist på empati. Och inte är det speciellt konstigt heller för i en kultur där rädsla för sårbarhet är så stor som den är i vår finns inget utrymme för annat. Alltså, ingen sårbarhet ingen empati.

Hur kommer det sig? Jo vi får inte tillgång till empati utan att vara sårbara.

För att förstå det behöver vi ett exempel och vad vore då inte bättre än att hämta det från åldern mellan 13 – 16, en tid kantad av känslor. Vet inte hur din tid på högstadiet såg ut men min var då allt annat än lustfylld. Osäkerheten, rädslan för att inte passa in, ångest över utseende, den ständiga tävlingen i popularitet eller kampen för att inte bli klassad som tönt, intryckt i ett skåp eller hånad av de coola tjejerna.

Låt säga att du har en dotter i den åldern hemma och att hon kommer hem med tårar i ögonen och berättar hur ensam hon känner sig och hur de övriga flickorna avvisar hennes sällskap. Om du då vill vara den som ger ett empatiskt svar – vilket du givetvis vill – måste du kliva in i hennes känslor. Det är vad empati är, att sätta sig in i en persons situation/värld vilket inte är möjligt utan känslomässig närvaro. Så du sätter dig in i hennes situation. Men i samma stund du gör det kommer du  även i kontakt med de egna känslorna från den tiden, vilket är meningen eftersom du annars inte kan förstå henne.

Empati i det här exemplet innebär att bli den osäkra tonåringen på nytt. Att låta känslorna du lämnat för länge sedan komma upp till ytan och visa vägen till svaret: ”Ah, det där gör ont. Vet precis hur det känns. Kände likadant när jag var i din ålder och gjorde det även för bara ett par veckor sedan. Kom så pratar vi om det”.

Och det är vad som gör empati sårbart, vi kommer i kontakt med de egna upplevelserna.

Nu är det inget som säger att vi måste ha upplevt en situation för att vara empatiska, för det är inte nödvändigt. Det som däremot är det är kontakt med känslor. Du kan absolut prata med kvinnan som berättar att hon inte kan få barn eftersom du vet vad sorg är och du kan definitivt ge ett svar till mannen som just blivit  sparkad från sitt arbete eftersom du vet vad avvisning och besvikelse innebär.

Empati är inte enkelt men det är livsnödvändigt. Många av de kvinnor, män och ungdomar jag träffar är utsvultna på empatiskt bemötande. Så utsvultna att de bryter ihop när empatin träffar dem eftersom de glömt hur det är att mötas med förståelse. De är vana med tips och råd men inte alls beredda på hur kärlek – vilket jag anser empati vara – känns när den riktas mot dem.

Och det är därför empati är så viktigt. Det är därför vi behöver bli bättre på att praktisera det. För i samma stund som du uttrycker orden till din dotter som går i högstadiet och upplever att hon inte passar in bryts den isolerade känslan som gör att hon känner sig ensam, liten och (ofta) värdelös. Ditt svar är näringen som behövs. Det är energin som uppstår i igenkänning. ”Jag med…”, orden som flyttar oss från kyla till värme. ”Jag med…”, orden som bygger upp oss.

Empati svetsar samman människor. Det är grunden till förtroende och byggstenen i relationer.

Empati, kliv in i känslan.

Med glädje

Anneli

This entry was posted in Mod, Sårbarhet, Skam and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>